Som att återse gamla vänner

Det händer att jag läser mina egna böcker. Det är nästan lite pinsamt att erkänna, men det händer faktiskt att jag gör det. Att läsa sina egna böcker är dock inte som att läsa andras. Bland annat är jag betydligt mer kritisk när jag läser något jag själv skrivit än om jag läser någon annans verk. Ofta sitter jag och våndas över saker jag önskat att jag ändrat eller gjort annorlunda. Därför läser jag inte mina egna böcker särskilt ofta, men det händer som sagt.

Medan jag skrev Nyckelväktarna läste jag de tidigare böckerna för att kolla upp saker eller påminna mig själv om vad jag skrivit tidigare. Nu, sedan Till sista vingslaget kom ut, behöver jag inte det längre. Istället upptäcker jag mig själv med att läsa böckerna och faktiskt finna njutning i det. Ju längre tid som går, desto mindre våndas jag över sådant jag tycker att jag gjort fel eller dåligt, och desto roligare tycker jag att det är.

Jag tror att det har att göra med att jag saknar Nyckelväktar-serien. Det låter kanske konstigt, men jag saknar faktiskt karaktärerna, platserna och världen. Jag skrev Nyckelväktarna under en period om cirka fem år. Under fem år var berättelsen och allt runtikring den i stort sett det enda jag tänkte på. Jag känner allt och alla i Nyckelväktar-världen utan och innan. När jag läser mina böcker, och kommer i kontakt med Shanzoc, Comíl och Liva igen, är det därför nästan som att återse gamla vänner, vänner som jag inte sett eller pratat med på länge, men som jag fortfarande tycker väldigt mycket om.

Jag var och är fortfarande så nöjd med hur Nyckelväktarna slutade. Jag har aldrig känt ett sug efter att skriva en fortsättning, just för jag känner mig så tillfreds med historien. Samtidigt vet jag att det vore väldigt enkelt att göra det. Trots att snart fyra år har passerat sedan jag sist skrev något om Shanzoc, Comíl och Liva är karaktärerna mig fortfarande så välbekanta. Det vore så enkelt att plocka upp pennan (bildligt tala) och skriva en ny historia om dem. Jag vet redan vad en fortsättning skulle handla om. Inte för att jag tror att jag kommer att skriva den – att fantisera om en fortsättning är bara ett sätt för mig att hålla de kära karaktärerna och världen de lever i vid liv i mina tankar ett tag till.

Annonser

5 reaktioner på ”Som att återse gamla vänner

  1. Jag har läst hundratals böcker i mitt liv både Svenska och Engelska. Men det finns ingen serie och huvudkaraktärer jag saknar mer än Nyckelväktarna.

    Jag hade bokstavligt talat gråtit av glädje om det kom en fortsättning. Jag hade varit den personen som köpte det första exemplaret.

    Du är en fantastisk författare Julia och jag hoppas få se lite fler böcker av dig om några år.

    Gilla

      1. Snälla kan du inte fortsätta på Nyckelväcktar-serien! Jag sträckläste de sista böckerna för att se hur det gick, skulle värkligen bli jätte glad om du fortsatte, jag har väldogt svårt att hitta böcker som jag tycker är bra och så vill jg gärna läsa serier.
        Nyckelväktarna är en av mina absoluta favorit serier! Jag har precis läst ut sista och tänker läsa om dom redan. Skulle bli så glad om du fortsatte:)

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s